Projektarbete

Nu med nästan en månad av inget annat en praktik, så måste jag säga att jag känner att vinden sakta har börjat vända. Efter nu flera månader av inget annat än bakslag och knytnävsslag i bord, så måste jag känna att det börjar gå framåt igen. Såklart så känner man av förlusten av stora manus bitar och DV-foto, men man måste ju alltid försöka komma upp på hästen igen. Jag har nu börjat klippa ihop filmen med de foto jag har, och så mycket kan jag säga, att filmen nog nu inte kommer bli spektakulär som jag först planerade. Jag måste använda många fler bilder för att ta upp de foto jag förlora (något som jag absolut inte jinner filma om), och blandat med min (har jag upptäckt) väldigt monotoma röst, kommer den nog bli lite blek. Men jag föröker rätta mig efter det så mycket jag kan, genom att försöka fylla i de tomma hålen.
Det som kommer hända nu och framåt är att jag kommer att klippa klart själva filmen, men också sitta extra mycket med ljud och musik (för endast de är en hel del att stå i). Vi får väl se när jag närmar mig slutet av det hela.

En annan strategi jag har hittat för att koncentrera mig bättre är att inte hela tiden ha fokus på endast en sak hela tiden. Nu kankse det inte låter helt logiskt men jag har upptäckt att om mna sitter med en uppgift och sen inte kan se fram emot nått annat efter det, jag själv har börjat intressera mig för street-och pop dans, (mest Michael Jackson) som jag brukar utföra lite av när jag känner att nått har gått bra. Ett bra sätt att hålla humöret uppe! 8)8)

Toodles, tills näsat gång!"